måndag 3 januari 2011

Bloggen vaknar

Med en mardröm ...
Gick i ett varuhus, Det är kväll. Stängningsdags. Det brådskar. Ska på någon slags konferens med jobbet. Bakom mig springer plötsligt en ung man ifatt mig. Frågar något, minns ej riktigt vad, kanske vill han ha en cigarett. Jag röker ju inte. Vet inte. Känner bara att han sticker något vasst i benet på mig och viskar
- Varsågod, nu har du fått aids av mig. Tack, var inte ordet jag letade efter, om jag säger som så…Tankarna börjar fara vilt i huvudet.

Varför? Varför valde han mig?

Drömmen virvlar vidare så jag hinner inte stanna upp och agera. Den unge mannen är med på konferensen, vi sover på ett kallt kontorsrum, på golvet. Jag sover dåligt och när jag vänder mig om igen ligger han där men inte ensam. Med sig han en mycket ljushårig ung man, mer en tonåring, tycker jag mig ana. De verkar vara ett kärlekspar. De kysser varandra passionerat.

Jag tänker - Nu smittar han ju honom också! Nu ser jag också vem det är. Det är en grannpojke från samma område, där jag bor. Jag vill skrika och varna honom men jag förblir stum.

Jag upplever mig hela tiden som bakbunden fysiskt och psykiskt, helt oförmögen att påverka någonting av det som händer. Jag vill hindra det som sker men han äger oss - det här monstret som vill medvetet vill döda oss med sin sjukdom.

Innan jag vaknar ur min mardröm, hinner jag tänka; Varför nu- nu när allt är så bra - måste jag dö nu? Det vill jag inte! Jag har så mycket mer att leva för. Jag tittar på mitt smalben och ser såret och rodnandet av sticksåret, som nu börjat vara sig och jag inser att tiden är knapp. Nu är tiden snart ute.

Måste leva, måste leva!

tisdag 27 juli 2010

Bloggtorka! Vad hände?

Ja,vad hände egentligen - varför slutade jag blogga?
Trött på att sitta vid datorn jämnt , kanske.
Titta ut! Det sommar och så mycket annat att tänka på men snart är det höst och då är det nog dags för en liten redesign också. Måste vidare, måste tänka nytt. Det kommer. Det kommer...snart...ganska snart :-)

söndag 9 maj 2010

Avatar

Nu har jag sett Avatar. Och vad tyckte jag? En värld fylld av blåskimrande rymdindianer i en galax med ett mystiskt beslöjat landskap bestående av hisnande berg , dalar och en sprakande fauna av märkliga djur och växter. Allt målat med en palett av grön-lila-neonblå färgskalor.

-Jo,jag tyckte den var bra, faktiskt. Jag gillar fantasy och de kittlande fantasieggande världar som bjuder in oss och som bitvis får vår egen värld att blekna i jämförelse. 3D- effekterna är riktigt sköna och tempot i filmen är rytmiskt och har inga döda punkter.  Krigscenerna *gäsp* får mig som vanligt att vilja snabbspola fram lite men de skickligt dramaturgiskt framställda kärlek-och känslomässiga scenerna gör att filmen som helhet får fyra sandkrabbor av mig. Filmen har ett tydligt budskap om andlighet och värnandet om liv som gör den vacker och klart sevärd.

lördag 8 maj 2010

Jakttroféer -med skräckblandad förtjusning

Att ha döda djur som inredningsdetaljer är ju helt sjukt om man tänker efter men jag har en dragning åt att tycka om det i alla fall. Vet inte vad denna förtjusning bottnar i . Kanske är det just det förbjudna och lite exotiska som lockar. Jag har ingen samling att skryta över. I en källare hos min svärfar hittade vi ett renhorn. Den pryder en av väggarna över ett tidningställ. Känns bra där. Skulle kanske stoppa upp min hund när hon går till det sälla jaktmarkerna. Nej, skojar förstås *ler*

Bilderna hittade jag från nätet, glömde kopiera url:erna....

torsdag 6 maj 2010

Weird pic of the day


                                         Ajjj :-)

lördag 1 maj 2010

Jag filosoferar...

"Man får det man drömmer om, om man drömmer om det tillräckligt hårt och tillräckligt länge" Citatet kommer tydligen från Lisa Tilling enligt Marcus Birro och jag känner igen mig i det.
Det liknar mitt uttryck. "Man blir det man tänker".

En hindu skulle definitivt hålla med mig. Vet man något om karma så förstår man det här. Hur man förhåller sig till livet och allt man blir utsatt för, både prövningar och mer positiva händelser kommer tillbaka som en bumerang. Ont ger ont. gott ger gott..och så vidare. På kort sikt eller på längre sikt.

Jag vet att om man drömmer om något tillräckligt hårt och länge, så händer det men det kan dröja förstås. Man får ju inte allt men om något verkligen är tillräckligt viktigt för en, då strävar man automatiskt efter mötet med de människorna som andas samma känsla, man omger sig i samma sammanhang , på samma platser och så vidare ...tills tiden är mogen. Är du tillräckligt idog så kanske det inte behövs så många liv *ler*

Man bedrar sig om man tror att detta handlar om att alla kan bli miljonärer, bara man drömmer om det tillräckligt hårt. Min livssanningen är den, att det är de små, riktigt banala händelserna i vardagen, som skänker denna tilltro. Om man är skapligt lättroad, (läs barnslig) nyfiken och  tänker positiva tankar, så blir ju allt så mycket roligare. Tacksam ska man vara också....

På bordet i ett fat har jag en hjärtformad sten som det står "tack" . På fatet ligger också fossiler av koraller från andra sidan jordklotet och några fina stearinljus. De får symbolisera min tacksamhet för allt jag faktiskt har och får uppleva. Att låta symboler bli små altare, tycker jag är vackert och skapar sinnesbilder av lycka.

In šaʾ Allāh (ödestro)
En annan livsfilosofi är att allt sker om Gud vill. Vare sig man är muslim eller inte så är detta också ett praktisk men kanske ett inaktivt förhållningssätt till allt man går igenom i livet. Är det meningen = Då blir det så. Att vara fatalist fungerar ju faktiskt i tröstande syfte, om något inte går som man tänkt sig men då kan det ju kvitta vad man drömmer om och eller inte...

Varför kom jag in på det här villospåret? Vad vill jag komma med allt detta plötsliga filosoferande?
Carpe diem -- "Fånga dagen". -Ja, kanske precis så. Den största utmaningen ever , kanske...

måndag 19 april 2010

En glad cykel

Min nya kärlek?
En flört med Monark Karin i bästa 50-talsstil.

lördag 17 april 2010

Mitt beiga jag

Kanske beror det på att jag jobbar med färg och form hela dagarna men jag har 
verkligen nojat in på beige, nougat, vitt och naturliga färgskalor. Det är skönt för ögat och vilsamt på något vis. Nu är jag jätteglad, för nu har jag hittat en vit hissgardin med beiga prickar till köket. 
Kolla in Svanefors textilier. Så himla läckert! 

måndag 12 april 2010

Vårdeppen

Så har den slagit till - vårdeppen - hänger med läppen - hytter med käppen. 
Vresig och trött, allt känns gammalt och nött. Skitigt i varenda vrå, måste städa, städa och gå på.
Solen som lyser upp varenda liten satans vrå, lämnar ingen pardon.

Fult och grått och geggigt. Inget lyser särskilt grönt- bara vått-grått och inget känns skönt.
Och man vet inte vad man ska ha på sig , fryser först som en get, svettas samma dag...
klet, klet, klet...Samma visa varje vår- år efter år.
När andra får energi tappar jag den- ge mig höst - ok lite sommar först, men sen ...

torsdag 8 april 2010

Semesterläsning

Jag läser böcker två ggr om året och det är när jag har semester. De senaste åren orkar jag inte mer än ett par sidor i en bok innan jag slår ihop om kvällarna. I helgerna har jag annat för mig, så korta artiklar och stora bilder är allt jag orkar med men när jag har semester, då läser jag och det rejält. Jag brukar roa mig med att läsa kvarlästa pockets på hotellen blandat med några som jag på måfå köpt i mataffären typ..



Akta er killar- här kommer gud och hon är jävligt förbannad- Linda Skugge
Mer en samling krönikor från 90 tal till 2000 tal än en bok. Språket är intressant på många vis och tidvis (inte alltid) är denna författarinna klockren i sina åsikter.


När kalla nätter plågar mig med minnen om hur det var- Jessica Andersson
Läsvärdet består mycket i nyfikenheten kring Jessica pga kändisfaktorn.
Det är det dokumentära som lockar mest och den känns ärlig och autentisk. Helt ok men ganska tråkigt skriven.(Spökskrivare)

Luftslott- Sheila O Flanagan
Flicka möter pojke och gifter sig bara efter en veckas bekantskap och beskriver konsekvenserna av detta "tilltag" Lättslukat "enkelt" relationsdrama i typisk romanpocketform med en viss dramaturgi som ändå fick mig att sträckläsa.

Busters öron- Maria Ernestam
En favorit! Den här boken både intelligent och mycket bra skriven. Kan tänka på den fortfarande.  Mor- och dotterproblematik skildrat på ett mycket modigt sätt. Djup, mörk och sjukt bra, helt enkelt. Ett riktigt relationsdrama på hög nivå.


De oskuldsfulla- Celeste Jones
Ytterligare en dokumentärt skriven biografi som ger rysningar och dessutom framkallar ilska. Man slutar aldrig att förvånas vad det är som händer med män som får får för mycket makt och hur Gud används och missbrukas för sina egna dunkla drifter och absurda behov. Ger god insikt i sektbeteende och den sjuka värld som dessa barn tvingats in i.

Skynda, kom och se- Lotta Lundberg
Läcker och dekadent läsning med ett vårdat  och vackert språk. Skickligt  historikt skildrade miljöer från ett Sverige i slutet av 30-talet med spännande karaktärer som beskriver människosynen och den då rådande världsbilden.

Hypnotisören- Kepler
Den enda bundna boken i samlingen och den bok som sticker ut även i läsval. Jag har inte så mycket till övers för deckare men det här var rätt läckert.
Lite irriterande hopp dåtid, nutid emellan och det fanns på några ställen märkliga repetioner av meningar som antagligen var till för att få en på rätt spår men jag förstår ärligt talat inte vitsen.

Lite småkallt (kanske lite nonschig) skriven och massakerscenerna är nästan väl många och känns emellanåt inte särskilt trovärdiga. Många människor att hålla reda på i bästa "Agathastil" men allt kanske ändå har att göra med min allmänna motvilja mot deckare... Läsvärd dock!


Mogen för skrubben- Solja Krapu
En riktig tant/kvinnobok- så den här boken passar ju mig *ler*
Bra tempo och intressanta kast mellan dåtid-nutid och handlar om en medelålders kvinnlig lärare som av misstag blir instängd i en skrubb på en skola över en helg och som under tiden tvingas komma till insikt och får därmed möjligheten att omvärdera sitt liv.

tisdag 6 april 2010

Hemma igen!

Så här glad var jag när jag badade i  "blå Vicks-havet " på Redang Island.
Riktigt så glad är jag inte just nu (lider av extrem jetlag) även om jag är enormt nöjd med vår
malaysiaresa och skönt är det ju alltid att komma hem till sin egen säng, vovven, familjen och leverpastejmackorna. Solbrännan har tyvärr redan börjat blekna och snart är man tillbaka i vardagslunken.
Skriver mer när jag känner mig lite piggare...

onsdag 10 mars 2010

Up in the air med Sandkrabban






















Japp- nu bär det iväg. Malaysia - here we come. typ...
Det kan bli ett blogg-uppehåll -har inte bestämt riktigt hur jag ska göra. Helt klart kommer jag skriva i Resedagboken  i alla fall. Sök på alias "Zoda". Det är en kär tradition som har uppskattats både av oss och vänner och familj.

See ya!

fredag 5 mars 2010

Dagens bild

Blogg torka och resfeber

Jag går på nedräkning och allt jag kan tänka på är förberedelserna inför Malaysiaresan.
Börjar smått och skönja  "gammeltendenser" på mig själv dvs detta att göra stor affär av lite och hålla på och ta fram kläder och noja över sjukdomar och flygplanskrascher, jetlag  osv. Det känns som om jag bara vill kura ihop i fosterställning fram till det att planet lyfter. Jag hatar att transportera mig. Det handlar inte om att jag är mer flygrädd än bil- och tågrädd , utan mer om själva förflyttandet. Vet inte vad som orsakat detta. Har inga traumatiska ögonblick att skylla på som skulle ha hänt tidigare i mitt liv. Det är mer än slags ångest som jag med nöd och näppe kan hålla i schack-det släpper tack och lov när man landar på fast mark

Och inte kan jag sova sittande heller. Hur fan bär man sig åt? Fattar inte, jag får ont i ändan, svanskotan och ryggen. I benen kryper myror och jag lyssnar på allt och alla runt ikring mig. Skulle vilja testa en insomningstablett men tänk om man kissar på sig? Näe, jag vet inte om jag törs.Så där håller jag på av och an.
 - Näe, nu måste jag sluta. Måste provpacka väskan , måste skriva komihåg-lista, måste...

söndag 28 februari 2010

Kiss - in my heart

Har varit på en utställning på Norrköpings stadsmuseum, i form av Sveriges största samling Kissprylar.  Alexander Johansson samling som består av guldskivor, scenkläder, leksaker, och Kiss-dockor och är Sveriges största och bredaste samling, insamlad sedan mitten av 1980-talet.

Varför? Varför går en tant som jag på en Kissuställning? Jo, det ska jag tala om. De var 1977 det största som hände i mitt liv. Jag älskade dem! Nostalgi är annars inte en så viktigt för mig men  minnena av en gänglig tonåring som fantiserade om att bli en rockstjärna och som ville göra revolt som de allra flesta gör någon gång under tonåren, betyder något alldeles speciellt för mig. Det var en väldigt spännande och tumultartad tid i mitt liv. En tid då upproriska hormoner rasade i kroppen. Kiss var det perfekta vapnet att reta gallfeber på någon med. Uppkäftiga, tuffa och coola....

Som ung flicka i norrland fanns inte möjligheten att se dem live uppträda, så när jag som 45- åring tillsammans med mina yngre bröder åkte upp till Stockholm 2008, var det med en lyckotår i ögonvrån jag såg dem äntra scenen framför mig, alldeles livs levande!

Visst var det kul att se dem som vuxen men jag kunde inte sluta tänka på hur jag hade reagerat om jag hade fått sett dem på den tiden då Paul Stanley var min husgud, som jag tapetserat varenda väggyta med i flickrummet.

- Herregud , jag hade väl kollapsat av lycka. Nu satt jag mest med ett brett leende genom hela konserten och gillade cirkusen som utspelades på Söderstadion. Jag är ändå glad att jag  fick se dem och tittade jag mig omkring, så var jag inte den enda tanten i publiken även om den mest bestod av herrar och pojkar i alla åldrar.

På utställningen i dag fick jag ytterligare ett tillfälle gotta mig med Kissnostalgi som t ex. Pauls rödsprayade tenniskor och nitjacka, hans sönderslagna gitarrer, dockor, planscher och mycket annat stoff som gav mig en riktig härlig flashback. Utan nördar som Alexander Johansson skulle jag aldrig få uppleva det, så tack Alexander för att du delar med dig av dina skatter!
....................................................................................................
Några mobiluppladdade foton från utställningen:

torsdag 25 februari 2010

måndag 22 februari 2010

16 dagar kvar...


Snart är det dags för vår efterlängtade Malaysiatripp. Herregud, jag får ont i magen.
Pirrpirr...vad spännande det ska bli!