Check out Levi van Veluw

Intressant konst, ellerhur!
Levis hemsida

En kastad tärning

En gång i tiden, för 100 år sedan, närmare bestämt i början av 80-talet jobbade jag som lärarassistent på en liten landsortsskola. Jag var nykläckt gymnasist och detta var den första samhällsinsatsen jag fick göra efter plugget. Jag gillade verkligen de här ungarna. De älskade mig och jag dom. Jag växte nog flera centimeter självförtroendemässigt och mina nya erfarenheter gjorde att jag så småningom även fick förtroendet att vikariera för en av lärarna när hon var sjuk.(fastän jag inte hade någon utbildning)

Jag älskade utmaningen och gav allt. Mest av allt tyckte jag om högläsning för dem. Då kunde teaterapan i mig blomma ut och bekräftelsen man får av små vetgiriga, piggögda barn är outstanding. Jag märkte efterhand att jag faktiskt inte älskade alla lika mycket. Svårast hade jag för de som var överaktiva. Barn som inte kunde lyssna. Deras flackande vilda, ängsliga och rastlösa beteenden gjorde mig super irriterad. Skitungar, helt enkelt! -Näe, man gillar inte alla människor, så är det. Stora eller små. Det kvittar.
Man hatar dom inte hela tiden men det går liksom inte att stoppa sådana här tankar. De kommer, blixtsnabbt! Reptilhjärnan tar över.Synd men desto mer sant.

En kille var särskilt svår. Efter att ha prövat allt ; hot, skäll, lugna, vänliga tilltal, smicker.... ALLT.
Ungjäveln ville helt enkelt inte öppna sina matteböcker. Jag famlare efter ny strategi. Försöker nu med nonchalans, neglegering och tystnad. Vad händer? Någons stans hörs ett snyftande. Under en av bänkarna sitter den lille pojken ihopkrupen och stora tårar rinner nerför hans ansikte. Jag inser att jag gått för långt och ångrar mig djupt när jag ser den här förtvivlade lilla människan lida över mitt psykologiska övergrepp. Det funkade förvisso. Jag återfick makten och fick honom att börja mattelektionen men vad fick honom att så hjärtskärande bryta ihop? Det fick jag reda på senare.

Han bodde i hop med sina fyra syskon och sin mamma som jobbade som  dagmamma. Som mest var de tio ungar. Ibland kom han smutsig till skolan. Andra dagar verkade han hungrig. Senare blev socialen inblandad. Då hade jag redan slutat min praktik på den lilla byskolan, som året därpå lades ner av besparingsskäl.

10 år senare tog lärarinnan som jag vikarierade för livet av sig. Hon luktade förvisso halstabletter och sprit många gånger på jobbet men inte trodde jag att det var så illa.

Grabben då? Hur gick det med honom? Jag såg honom på en parkbänk i stan. Ingen rolig syn. Jag vet inte vad som blev av honom sedan men är det inte konstigt hur tärningen kan kastas redan i unga år för en del. Jag kan inte sluta tänka på det.

Lärarinnan träffade jag typ två efter jag slutat. Hon undrade vad jag gjorde och jag sa att jag jobbade i affär.
- Hmr, suckade hon högt. De blir visst aldrig något av de praos som jag haft.

-Näe, det blev väl inte det. -Nej, jag ville inte plugga till lärare. Jag har heller inte sedan den tiden jobbat med människor. Det blev något annat men jag lever än i alla fall.

Den döende dandyn

En gång för massor med år sedan, fnissandes tillsammans med några festystra vänner,  på väg till krogen,  väckte något helt annat mitt intresse. I ett fönster snett ovanför mig kunde jag skymta en jättestor oljemålning som täckte större delen av en vägg och det var just den här målningen av Nils Dardel.  Jag sträckte på mig för att se mer. Det jag hade fått span på var en av Sveriges mest mytomspunna tavla. En kopia förstås men vilken färgrann syn!

Jag antar att jag inte är ensam om att gilla den här målningen med tanke på originalet som kostar en del hmr.. ynka 13 miljoner kronor såldes den till finansmannen Hans Thulin på sin tid...enligt wikipedia.
-Vore coolt med en juste kopia  över soffan hemma...!

Ikon nr 4

Greta Garbo
Greta Garbo was a Swedish-American actress that starred in a number of movies from the silent film era to the “Golden Age” of Hollywood. Best known for “Camille” and “Ninotchka”. Date and photographer: Unknown.

Tiden är en slinka , glömsk och orättvis!

Hur stoppar man tiden? Hur ska man ta till vara på den? Var det inte nyss måndag? Tid är allt vi har och ändå är den en bristvara. Dagar kommer och går....människor kommer och går..
Tiden är en slinka , glömsk och orättvis! Det var en kåsör som skrev det i en krönika i Aftonbladet. En ung kille, kommer inte ihåg hans namn men jag la det på minne, det han skrev. Det lät så genialt och genomtänkt. Som om han verkligen smakat på dess ord och vägt dem på våg innan de slutligen skrevs ner.

Man kan tänka sig flera scenarier där detta kan bli en sanning. Fast på olika sätt och i olika sammanhang.
En kan vara hur man uppfattas som ung och hur man sen uppfattas som gammal.
Han, kåsören, skrev det i sammanhang med en kollegas pensionering. En duktig medarbetare på hans jobb hade blivit ersatt och han gav uttryck för den glömska som infinner sig ganska så snart, när någon slutat och någon annan har tagit vid. Nästan som om personen inte levde längre. Men i sfären på en arbetsplats finns det inte plats för samma eftertanke och etiska regler som det gör i den privata sfären.

Alla är utbytbara och byts också ut. De blir sjuka, får barn eller pensioneras. Vikarier kommer och går. I snabb takt. En del passerar revy andra minns man svagt.. eller gjorde. Snart är de också sorterade långt bak i hjärnbalken.Ganska ovärdigt kan man tycka men krasst sett så fungerar det ju så här och man ser det som något alldeles självklart. Har man ett fungerande privatliv så behöver det inte bli en tung fråga men jag tänker mest på själva begreppet tid , som en ganska skum sak. Tid är allt vi har och ändå inte... En riktig slinka, helt enkelt...

Texas goes french

Så här kan det se ut när rika Texasbor blir till sig över shabbychic-stilen. Jag vet inte om jag ska bli förbannad eller om jag ska svimma av hänförelse. Jag måste helt enkelt ha blivit född i fel land och i fel tidsepok för är det något jag går i gång på så är det sånt här. Guld, beige, vitt, svart, statyer, kandelabrar, rokokostolar, djuriska eller exotiska inslag mm mm.. Känner mig mest förbannad nu, tror jag...

Bilderna hittade jag på denna blogg. Hit kommer jag gå när jag vill dregla och bli lite mer förbannad.

Suck....

60 frågor

1. Hur gammal är du om fem år? Vill inte veta! Vill helst vara både könslös och ålderslös
2. Vem var den sista du träffade? Min familj och min hund och en massa arbetskamrater.
3. Hur lång är du? 166 cm.
4. Vilken var den senaste film du sett? Kommer inte ihåg….Jo, Wild hogs. I brist på annat. Suck.
5. Vem ringde du senast? En vän.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Ring mig.
7. Vad är dagens planer? Plan? När fan kan man planera? När man har fri tid och när har man det? Helgerna? Veckorna fylls och ränner i väg ändå.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ringa. Sms:a är ju skitjobbigt om man måste skriva mer än tre ord. Skyller på åldern nu.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? De är gifta.
10. När såg du senast din mamma? I lördags.
11. Vilken ögonfärg har du? Brunmelerade med svarta prickar
12. När vaknade du idag? Vid halv sju i morse
13. Har du någon gång hittat en katt? Nej. Måste man det?
14. Vilken är din favoritplats? Soffan.
15. Vilken plats föredrar du minst? Instängd i en trasig hiss.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Mitt i livet, precis som jag gjort i några år.
17. Vad skrämde dig som barn? Att bli kvinna.
18. Vem fick dig att skratta senast? Min arbetskamrat.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, men jag har inga kvar , tror jag…
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Jag använder tre stycken.
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja. Tål inte för mycket alkohol.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Skor.
26. Är du social? Ja det tycker jag nog att jag är.

27. Vilken är din favoritglass? Valnötsglass.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Känns inte som om man kan ändra sitt liv med en miljon men kanske skulle jag köpa mig något mer kulturestetiskt boende.
29. Tycker du om kinamat? Jodå.men Thai-mat är godare
30. Tycker du om kaffe? Jodå. Det har man ju blivit beroende av med åren.
31. Vad dricker du till frukost? Te med mjölk.
32. Sover du på någon särskild sida? På höger sida med koll på fönster och dörrar.

33. Kan du spela poker? Nej, blir stressad av allt som har med huvudräkning, att göra
34. Tycker du om att mysa? Ja!
35. Är du en beroendemänniska? Ja.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.
37. Vill du ha barn? Sånt är jag färdig med. Djur och barnbarn =Ja tack!
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och sjörövar språket.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja.
40. Föredrar du havet eller en pool? Det förstnämnda!

41. Vad spenderar du helst pengar på? Upplevelser, inredning och kläder.
42. Äger du dyra smycken? Nej det kan jag inte skryta med men det är inget som betyder något för mig och andras sidan. Dessutom tappar jag bara bort sådana där små saker. Känns tryggare med bijouterier!
43. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Kaffe.
44. Vem är den roligaste människan du känner? Min man.
45. Välj ett ärr på din kropp? På låret- Soda en tjurig liten shetlandsponny som bet mig där i tonåren.

46. Vad har du för ringsignal? En funkig truddelutt.
47. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja, det finns en del sparat i nån kartong, någonstans…
48. Flirtar du mycket? Nej inte medvetet i alla fall.
49. Vart togs din profilbild för din blogg? På Bali i sammetslent vatten.
50. Kan du byta olja på bilen? Vi lämnar in bilen på service.

51. Har du fått fortkörningsböter? Nej.
52. Vilken var den senaste bok du läste? Oj, kommer inte håg vad den hette. Usch på mig.
54. Läser du dagstidningen? Ja. Stora bilder och feta rubriker håller mig vaken . Böcker med liten text brukar jag somna gott till.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Har provat flera och slutar jämnt. Nu provar jag Ica-Kuriren.
56. Dansar du i bilen? Ja ibland men sjunger och trummar på ratten mest.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P3.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Nåt på jobbet. Antal exponeringar och datum ..typ…
59. När var du i kyrkan senast? Kulturnatten 2009. Lyssnade på rysk folksång och såg på ikoner.
60. Vad ska du göra nu? Fortsätta mitt liv.

Pitepalt= Kärlek

Pitepalt /4 portioner
Tid: ca 1 timme
Ingredienser:
ca 1 kg vinterpotatis, helst mandelpotatis
1½ tsk salt
3 dl kornmjöl
1-2 dl vetemjöl
ca 200 g rimmat fläsk
Kokning:3 liter vatten , 1½ msk salt



---------------------------------------------------------------------------
Tillagning

Skala potatisen och skär den i bitar. Mal dem i köttkvarn eller riv dem fint i matberedare. Låt den rivna potatisen rinna av något i en sil eller ett durkslag. Blanda potatisen med salt och bara så mycket mjöl att degen kan hanteras. Räkna också med att mjölet sväller så att degen blir fastare om den får ligga en stund, t ex medan fläsket skärs i små tärningar. Forma degen till 12 runda bullar. Gör en fördjupning i varje, lägg i ca 1 msk fläsktärningar och rulla ihop. Koka upp vatten och salt i en rymmlig gryta (ca 4 liter). Lägg i hälften av palten, låt dem sjuda tills de flyter upp och sedan 45-60 min. Tag upp dem med hålslev och koka resten. Flatpalt: Gör platta bullar utan fyllning. Koka dem ca 30 min. Servera med stekt fläsk och lingonsylt. Kornmjölet kan helt eller delvis bytas mot vetemjöl. Till: lingonsylt, kallt smör som får smälta på den heta palten.

TRY IT - YOU LIKE IT

Thomas Di Leva = kärlek

"Har ett brev i min hand, adresserat till mig, från dig. Solen går upp när jag öppnar det, fåglarna ler och i fönstret jag ser ett helt nytt landskap, lika vackert... "


Kom till mig- en av Di leva s bästa låtar i mitt tycke. Han må vara provocerande med alla sina rymdfantasier men om man lyckas hålla samma stil i decennier , så finns det något väldigt ärligt och sant i det hela. Sånt imponerar på mig. En glädjespridare i stora mått som vågar sticka ut och som med all sin flummiga kreativitet levererar proffsiga musikaliska arrangemang blandat med sin egen lilla livssanning. Kärlek kan ta sig många uttryck...

Ikon nr 3

Bruce Lee
Scenes involving Bruce Lee’s fists and legs actually had to be slowed down through the process of shooting the film at a higher framerate in order for audiences to be able to watch him fight in some of his movies. Lee was an icon of the Chinese martial arts, particularly Kung Fu and Wing Chun. Date: Unknown. Artist: Columbia Pictures.

Ikon nr 2

Kurt Cobain An American musician, best known as the lead singer, guitarist and songwriter of grunge band Nirvana. On April 8, 1994, Cobain was found dead at his home in Seattle, the victim of what was officially ruled a self-inflicted shotgun wound to the head. The circumstances of his death have become a topic of fascination and debate. Date: Unknown. Photographer: Mark Seliger.

Tom Chamber

 

 

Check out- Tom Chamber

...Om du gillar lite mörk fotokonst!...

Spökjakt på Ekenäs slott

Igår var det ghosthunting, minsann. Härligt! Gäckande slottspöken i varje vrå. Grevar och grevinnor som inte fått ro och lille pojken Nisse som blev inmurad i väggen i djupt nere källarvalven. Läskigt?
-Njae mest intressant och en rätt fnittrig upplevelse. Gillar man slott och historia kryddat med lite andar som går igen ... Ja då ska man absolut boka en spökguidning här. Tråkigare kan man ju ha en tisdagkväll, menar jag ...

Höstglöd inomhus

Bortsett en värdelös fotograf (läs jag) så gillar jag att ta in hösten inomhus och helt gratis är det dessutom. Sånt gillar vi! Några klasar rönnbär, lite sten, ett ljus eller flera och en näve röda och gula blad ihop med något grönt som man redan har hemma, så är det fix. Detta var något som jag roade mig med i söndags. En dag som förövrigt gick i långsamhetens tecken. Skönt med hösten, tycker jag, då kan man krypa inomhus utan dåligt samvete för trädgård och annat husfix och bara flumma omkring. Kände mig lite slow som Maria i Hollywoodfruarna  i helgen *ler*
Det var bara ostkrokarna som saknades och en kurs i fotografering kanske...

Ikon nr 1

Afghan Girl. / Hon får blir den första ikonen i min kategori "Ikoner"
This photo was taken as part of the National Geographic “Green Eyes” project, tracking the genetic trait of green eyes passed down through the Mongols of Genghis Khan’s time. The subject was Sharbat Gula and a retrospective on her life done by National Geographic can be found here. Date: 1985. Photographer: Steve McCurry, National Geographic.

Kitchiga gudinnor

Lite fantasy/kitch mår man inte dåligt av. Hittade den kinesiske konstnären Karl Bang. Här kryllar varenda bild av gudinnor från all världens länder, ihopslingrade med allehanda farliga rovdjur eller placerade i dånande och i ögonfallande vacker natur. Allt sammans levererat med en oändlig hyllning till kvinnan som ett drömskt romantiserat väsen.

Dekadens

Det känns skönt- nu är det besannat. Det är inte bara jag dras till dekadens. På denna blogg hittade jag ännu en "syster" som gillar lite sånt som jag. Bilden ovanför (en holländsk cirkusaffisch) tycker hon representerar allt hon tycker om och jag är nog rätt snar med att hålla med faktiskt. Man behöver helt enkelt lite moraliskt förfall då och då. Det livar upp och skapar balans åt det perfekta, de vackra, de ouppnåerliga. Men...I lagom doser och med glimten i ögat, annars blir det för tungt och dystert.

Fula fiskar

Ta vara på detta tips, för det funkar!
De gånger man känner lite ful och konstig. Googla på andra märkliga varelser.Då om någonsin får man distans till sig själv och sin omvärld.

Eller vad sägs om den här: Fathead Om du ännu inte blivit övertygad om att du inte är ensam om att vara ett ufo ibland. Kolla in kompisarna nedan!

50-talet och PMS kval

Jag ÄLSKAR detta och varje gång jag går in på denna sajt drunknar jag i denna skönhet. Färgerna,pastellerna, romantiken, ALLT.  Bildspråket fängslar mig enormt och jag skulle önska att jag fick göra sånna här reklamskyltar i stället för våra tråkiga massproducerade webbannonser som drunknar i mediabruset, slängs bort, glöms bort. De hinner inte slitas ut, de slängs långt , långt innan dess...TITTA på dessa bilder. De är odödliga!
Bakom dessa konstverk.- Ja jag väljer att kalla dem så för bakom dessa illustrationer döljer sig KÄRLEK. Kärlek till hantverket. Jag väljer att drunkna i det här istället för det jag gör om dagarna. De jobb jag trodde skulle kittla mina kreativa ådror tillräckligt för att bli nöjd men som bara lyckats uppfylla några få procent av det jag egentligen skulle vilja uppnå. Det viktigaste är förstås inte att jag måste tillverka egna illustrationer. Det är jag alldeles för lat för eller otålig för, kanske jag ska säga.
Fort, fort ska allt gå, fastän jag egentligen är ganska långsam. Hur fan går det ihop sig? Högt blodtryck och stressmage ligger och sniffar mig i nacken och ibland har det varit farligt nära att gå överstyr men jag har kommit tillbaka och idag vet jag bättre om hur jag ska tackla sånt. Hoppas jag (ödmjukt)

- Nej jag njuter lika gärna av andras tavlor (kan dubbeltolkas) men jag tror att jag haft en blåögd bild över hur mitt arbetsliv skulle se ut. Jag är inte på något vis missnöjd med mitt liv. Tvärtom. Just nu är livet riktigt behagligt men det finns ändå en konstig sorg långt, långt inne i mig som undrar. Kan det vara annorlunda? Jag väljer att släppa taget om den frågan nu . Man ska inte älta och gräma sig. "Bättre är det att stilla sin själ. Man kan ändå inte förändra världen, bara göra någon annan människa väl" Vem sa så, nu igen? I skrivande stund tror jag att det var Hjalmar Söderberg. Rätt klokt sagt.
-Oj nu, blev jag så där djup och sentimental igen. Jag vet vad en familjemedlem skulle säga nu. Du har PMS!  Och hur sant är inte det. Sjukt men sant. Nu njuter vi av 50-talet och håller klaffen för i dag.

50-tal

Coola stolar...
Från: http://www.newretrodining.com/

Förutom den gräsliga rosa buketten som skär sig mot det röda och svarta, så vore det fränt att få ha sånna här köksmöbler nån gång. Lite udda och inte var mans hem. I vårt kök har jag satt upp en del inramade 50-tals reklambilder som ger lite retrokänsla men att få leva ut temat fullt ut, vore ball. Men då måste jag ju tatuera mig , färga håret svart eller platinablont och lyssna på raggarmusik också. Nja kanske inte ändå...

Skrattande kloner

så söta hahaha:-)

lille nöff nöff

En sån här vill jag också ha:-)

Snorkelgrodan längtar

Just idag tänker jag mest på att jag längtar till värme, lata dagar i solen, vita stränder, turkosa hav fyllda med havets läckerheter, goda middagar, geckoödlor och syrsor som sjunger i kör när man nöjd efter en dag med nya intryck och upplevelser, sitter på en ute plats utanför sin bungalow....åhhh...
Jag kommer aldrig att glömma skådespelet i Nemos värld. Ett ögonblick när jag mötte sjöborrars nyfikna blickar och fiskar i regnbågens färger. Där någonstans stannade tiden. I totalt oförstånd glömde jag tid och rum och brände min redan rosa "grodkropp", där jag guppade omkring på mage,  snorklandes runt i vattnen runt Koh Changs gröntoppiga öar. De salta blå vattnet fick sällskap av mina egna salta lyckotårar och jag bara måste se mer av det här fantastiska världsarvet. I mars när vi kommer till Malaysia hoppas jag få simma med sköldpaddor, snorkla varje dag och kanske, kanske...blir det att prova dyka med tuber. På den första ön som vi ska vara på; Perhentian Island, finns det en prova- på-dykkurs och det vill vi inte missa!
Om, jag säger OM det inte känns allt för klaustrofobiskt kommer jag och min käre make ta dykcertifikat !!!! Men först ska vi provtesta det i säkert vatten, max 5 meter djupt men ändå! Jag längtar och ser fram emot detta enormt mycket. Jag var nästan aldrig så lycklig, som  då det där ögonblicket. För det är alltid korta små ögonblick som man upplever just sådana här stunder av lycka.