lördag 1 maj 2010

Jag filosoferar...

"Man får det man drömmer om, om man drömmer om det tillräckligt hårt och tillräckligt länge" Citatet kommer tydligen från Lisa Tilling enligt Marcus Birro och jag känner igen mig i det.
Det liknar mitt uttryck. "Man blir det man tänker".

En hindu skulle definitivt hålla med mig. Vet man något om karma så förstår man det här. Hur man förhåller sig till livet och allt man blir utsatt för, både prövningar och mer positiva händelser kommer tillbaka som en bumerang. Ont ger ont. gott ger gott..och så vidare. På kort sikt eller på längre sikt.

Jag vet att om man drömmer om något tillräckligt hårt och länge, så händer det men det kan dröja förstås. Man får ju inte allt men om något verkligen är tillräckligt viktigt för en, då strävar man automatiskt efter mötet med de människorna som andas samma känsla, man omger sig i samma sammanhang , på samma platser och så vidare ...tills tiden är mogen. Är du tillräckligt idog så kanske det inte behövs så många liv *ler*

Man bedrar sig om man tror att detta handlar om att alla kan bli miljonärer, bara man drömmer om det tillräckligt hårt. Min livssanningen är den, att det är de små, riktigt banala händelserna i vardagen, som skänker denna tilltro. Om man är skapligt lättroad, (läs barnslig) nyfiken och  tänker positiva tankar, så blir ju allt så mycket roligare. Tacksam ska man vara också....

På bordet i ett fat har jag en hjärtformad sten som det står "tack" . På fatet ligger också fossiler av koraller från andra sidan jordklotet och några fina stearinljus. De får symbolisera min tacksamhet för allt jag faktiskt har och får uppleva. Att låta symboler bli små altare, tycker jag är vackert och skapar sinnesbilder av lycka.

In šaʾ Allāh (ödestro)
En annan livsfilosofi är att allt sker om Gud vill. Vare sig man är muslim eller inte så är detta också ett praktisk men kanske ett inaktivt förhållningssätt till allt man går igenom i livet. Är det meningen = Då blir det så. Att vara fatalist fungerar ju faktiskt i tröstande syfte, om något inte går som man tänkt sig men då kan det ju kvitta vad man drömmer om och eller inte...

Varför kom jag in på det här villospåret? Vad vill jag komma med allt detta plötsliga filosoferande?
Carpe diem -- "Fånga dagen". -Ja, kanske precis så. Den största utmaningen ever , kanske...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar