Caspar David Friedrich - den besjälade naturen

Naturen är besjälad- det är jag helt övertygad om. Att som Caspar David Friedrich fånga stillheten, den tysta dialogen människa- natur är skickligt. Att se blickar famna en horisont, försjunket och dolt med ryggtavlan vänd mot oss manar till nyfikenhet. Man kan ju inte låta bli att filosofera lite om vad hon tänker hon på, hon på bilden? Kanske tackar hon den allsmäktige för alla gåvor livet gett henne. Eller vädjar hon till moder jord om styrka och tröst?  Eller vad tänker paret längst fram i fören på en segelbåt någonstans på en av våra världshav. Tänker de på sin framtid , sina nära och kära  någonstans långt borta? Konst som får en att tänka ger insikter och perspektiv till mycket. Andligt, eftertänksamt och vackert.

Fakta: Caspar David Friedrich (1774–1840) räknas idag som en av giganterna i tysk konst. Som landskapsmåleriets store särling under 1800-talet gav han sina motiv en ny karaktär och en poetisk djupdimension. I Friedrichs suggestiva bildvärld gestaltas tillvarons stora frågor i mötet mellan människa och natur.

Naturen som spegling av det gudomliga
Ingen konstnär har som Friedrich gestaltat romantikens tro på en besjälad natur genomsyrad av det gudomliga. Hans bilder förmedlar en stark känsla av en andlig närvaro under verklighetens yta. Denna dubbelhet ger Friedrichs konst en fascinerande och gåtfull dimension.

Enligt Friedrich skulle endast konstnärens egna känslor bestämma konstverkets karaktär. Man skulle inte endast måla vad man såg framför sig utan även vad man såg för sitt inre. Landskapsbilden blev därmed även något av ett självporträtt.

Nationalmuseets utställning koncentreras främst kring tre teman: Bergen, Havet och stranden samt Träden.