50-talet och PMS kval

Jag ÄLSKAR detta och varje gång jag går in på denna sajt drunknar jag i denna skönhet. Färgerna,pastellerna, romantiken, ALLT.  Bildspråket fängslar mig enormt och jag skulle önska att jag fick göra sånna här reklamskyltar i stället för våra tråkiga massproducerade webbannonser som drunknar i mediabruset, slängs bort, glöms bort. De hinner inte slitas ut, de slängs långt , långt innan dess...TITTA på dessa bilder. De är odödliga!
Bakom dessa konstverk.- Ja jag väljer att kalla dem så för bakom dessa illustrationer döljer sig KÄRLEK. Kärlek till hantverket. Jag väljer att drunkna i det här istället för det jag gör om dagarna. De jobb jag trodde skulle kittla mina kreativa ådror tillräckligt för att bli nöjd men som bara lyckats uppfylla några få procent av det jag egentligen skulle vilja uppnå. Det viktigaste är förstås inte att jag måste tillverka egna illustrationer. Det är jag alldeles för lat för eller otålig för, kanske jag ska säga.
Fort, fort ska allt gå, fastän jag egentligen är ganska långsam. Hur fan går det ihop sig? Högt blodtryck och stressmage ligger och sniffar mig i nacken och ibland har det varit farligt nära att gå överstyr men jag har kommit tillbaka och idag vet jag bättre om hur jag ska tackla sånt. Hoppas jag (ödmjukt)

- Nej jag njuter lika gärna av andras tavlor (kan dubbeltolkas) men jag tror att jag haft en blåögd bild över hur mitt arbetsliv skulle se ut. Jag är inte på något vis missnöjd med mitt liv. Tvärtom. Just nu är livet riktigt behagligt men det finns ändå en konstig sorg långt, långt inne i mig som undrar. Kan det vara annorlunda? Jag väljer att släppa taget om den frågan nu . Man ska inte älta och gräma sig. "Bättre är det att stilla sin själ. Man kan ändå inte förändra världen, bara göra någon annan människa väl" Vem sa så, nu igen? I skrivande stund tror jag att det var Hjalmar Söderberg. Rätt klokt sagt.
-Oj nu, blev jag så där djup och sentimental igen. Jag vet vad en familjemedlem skulle säga nu. Du har PMS!  Och hur sant är inte det. Sjukt men sant. Nu njuter vi av 50-talet och håller klaffen för i dag.