Minnen från Bali

Han hette Gusto- guiden på bilden längst ner i hörnet- och jag glömmer honom inte. Det var han som berättade för mig hur allt fungerade med alla andar och väsen , tempel och om hinduismen i stora drag. På Bali har man förutom de mer tradionella gudarna Brahma, Vishnu, Shiva, Paravasi, Ganesha, mfl egna väsen som den mytiska , anskrämliga Barong (blandning mellan hund, lejon och monster) som symbol för det goda och häxan Rangda som representant för det onda.

Två kraftfulla andar som med jämna mellanrum måste kriga med varandra för att skapa balans i livet. Jag kommer naturligtvis inte ihåg allt Gusto berättade för mig men jag vet att jag blev väldigt fascinerad i de filosofiska delen. De universiella tankesättet var spännande och så extremt annorlunda mot vår egna kristna tro. Jag älskade att höra de vackra nästan poetiska beskrivningarna om hur Bali på 1600-talets byggt sina heligaste, största tempel efter hur en Lotusblommas blad väderstrecksmässigt formar sig. De allra heligaste templet låg förstås i mitten av landet , högt uppe bland bergen. Att jämföra med Lotusblommans mitt. Den har tolv kronblad, varav nio framträder som knoppblad och tre som är dolda och skyddar "ögat" (de heligaste) Därför är siffran 12 och 9 heliga.

Kroppen har 9 hål - Räkna efter själv ! Allt har ett sammanhang, förklarar han.

Gusto berättade också att alla byar har en mittpunkt , en viadukt men ett staty, en symbol för byn eller staden och det finns en koppling till allt mellan oss människor , naturen och universium. Allt gott vi gör , ger god karma och gott åter.

Det är därför , säger han som ni är så vackra och rika. - Va, frågar jag , förläget.

- Jo, ni har skött er i era tidigare liv. Allt verkar vara en sån självklarhet för Gusto. Han skrattar mycket och fnittrar förtjust åt barnsliga skämt som att göra "number one"och "number two" hemma i trädgården. På landsbygden är det jättevanligt att man sköter sin toalett på så vis.

Det är kretsloppet naturliga gång och inget som helst konstigt, tyckte han.

Jag skojar med honom och undrar vad grannarna skulle säga om vi skulle göra så hemma på vår radhustomt. Särskilt på vintern. It´s gonna be yellow snow then... han skrattar så han kiknar. And the little dragon (gissa vad han menar) its going to be this small, visar han med fingrarna och så skrattar han igen. Dom är lite så där, Balineserna, tyckte jag. Lite naiva fast på ett genuint äkta och medryckande sätt. Glada och nöjda med allt som är gott och de goda de kan få eller ge.
Jag inbillar mig inte att de är mindre komplexa än oss västerlänningar men deras vardag är full av religiösa seder, offergåvor och symbolspråk. Det blir en stor kontrast till det liv vi lever hemma i Svedala.

På friluftsteatern i Ubud visades tempeldans och med ett papper på alla akters innehåll gjorde skådespelet spännande att följa . Kampen mellan Barong och Rangda var färgstark, suggestiv och när prins Sadewaska , hjärtskärande sjunger ut sin rädsla för att offras till Rangda, reser sig nackhåren lite på mig. Det är varmt, syrsorna skriker i bakgrunden och den 20 man starka "orkestern" som trummar, klingar och tjuter montont med några få tempoväxlingar. Allt detta bidrar till att allt blir nyckfullt, dramatisk och fullt av skiftningar. Tempeldanserskornas spretiga fingar och märkliga huvudvickningar med uppspärrade ögon gör stämningen än mer tydlig.

De konstnärliga Balineserna gillar bildkonst och hem fick naturligtvis med oss Barong. En mask i målat träsnideri . Nu sitter han på väggen i vårt vardagsrum och skyddar oss från allt ont.

Det känns bra att ha honom där som en hemmets beskyddare.