Andligheten och jag

När jag var fjorton år hittade jag just den här bilden på guden Krishna och klistrade in den  i en klippbok. Över bilden skrev jag; Den vackraste bilden jag vet. Några år senare klottrade jag över "vackraste" och skrev "en vacker bild". På något vis insåg väl jag att det nog inte var den sista bilden jag skulle finna attraktiv. Jag blir fortfarande bländad av formspråket inom hinduismen och kan förstå att en sån här bild, verkligen kan vara den vackraste bild man kan äga om man är fattig i en annan del av världen.

 Jag har bara I-landsproblem men tycker ändå om dessa romantiska, färgrika avbildade gudar. Samma sak händer när jag lyssnar på mantran om guden Shiva. Jag vet inte vad som påverkar mig men något får mina hårstrån på armarna att stå givakt  med en lätt rysning som föjd. Det är något med vibrationerna i rösterna, något som förmedlas trots att jag inte förstår ett dyft. Borde inte heller göra det med tanke på mitt kristna arv. Religiös vill jag inte kalla mig men andlig vill jag gärna vara. Gärna på ett universiellt sätt utan pekpinnar och tillkännagivanden. Sånt behövs inte.

Det är ju spännande också. Det är kontrasterna i olika kulturer som tilltalar mig . Lyssna på detta och se vad du känner. Kanske skrattar du bara eller också hör du lite vad jag hör. Det kvittar vilket. Allt är självvalt.

Lord Krishna Photos Govinda Radha Krishna Glitter Graphics myspace layouts